Ett nytt normalt?

Jag gick in här på lilla bloggen och såg att mitt senaste inlägg var från 27 oktober och jag började fundera på vad som hänt sedan dess. Oktober känns på ett sätt som alldeles nyss, men samtidigt som evigheter sen. Oktober är mitt i den tid när hösten blir mörkare och kallare, och nu i mars är det mitt i den tid där allt blir ljusare och varmare.

För två år sedan klassades Covid-19 som en pandemi. Två år har det varit det ständiga samtalsämnet, orosmomentet och irritationsmomentet. Vi har varit begränsade och fått ändra på våra vanor så pass mycket att det fortfarande känns lite märkligt med för mycket folk på samma plats och att man rycker till och blänger när något hostar i offentligheten.

Men ändå gick det snabbt att glömma tycker jag. För inte tänker jag särskilt mycket nu på hur man oroade sig (och skämdes) över att samlas för många i ett hem, i kyrkan eller skolan. Jag är bara glad över alla sätt vi får mötas på igen.

Många har undrat över om vi kommer få ett nytt normalt och hur mycket vi kommer ändra våra liv. Jag har bestämt hävdat att vi kommer glömma snabbt och gå tillbaka till många av våra gamla vanor. Det enda jag hoppas har blivit nytt normalt är att stanna hemma när man är sjuk.

Det känns så rätt att vi går in i ljusare tider – vårvinter, vår och sommar. Pandemin har varit som en klump i magen på hela världen eller kanske en lång vinter. Men nu kommer ljuset. Det blir ljusare och det känns helt rätt att lägga det där bakom sig.

Ibland tänker jag att vi behöver en höst och en vinter för att vi ska ta vara på och uppskatta ljuset som kommer under våren och sommaren. Och att vi behöver väntan och vilan för att vara förberedd på växandet. Kanske behövde världen en vinter för att påminnas om vad vi tagit för givet. Jag hoppas i alla fall att vi har fått lite perspektiv.

Men samtidigt…jag har ju också hävdat att vi kommer glömma pandemin snabbt, så att förvänta sig att vi ska komma ihåg och ta lärdom av den kanske är att förvänta sig för mycket.

Jag längtar efter…

En lista utan inbördes ordning, bara sånt jag ibland tänker att jag längtar så hemskt mycket efter. Jag längtar efter…

• Att träffa min syster som jag inte träffat sen augusti

• Att den här 15hp kursen ska vara över

• Att spela mariokart med familjen

• Advent, julpynt, julmusik, julfika, julkonserter, JUL JUL JUL!!!!

• Att va på nyårsläger med massa vänner, lovsång, undervisning och KUL!

• Att ha ett eget hus att fixa på och leva i

• Att åka längdskidor på nypistade spår

• Att rekomendationer och sånt är ett minne blott

• Att vara klar med min tandställning

• Att efter många långa månades väntan äntligen få gifta mig med min favorit

Vad längtar du efter?

Eviga förkylningar och vinterdäckstrubbel

Den här hösten har på många sätt känts precis som oktober kan göra. Ibland grå, dimmig och trött och ibland krispigt kylig och frostfin.

I veckan har den varit dimmig, grå och trött. Jag har nämligen hunnit bli frisk från corona, varit frisk i exakt 16 dagar och sen blivit sjuk igen. Den här förkylningen har dessutom varit värre än den mycket omtalade cORonAN och det vägrar ge med sig? Det är tredje gången sen september vi dras med en förkylning hemma i läggan. Det sämsta är så klart att man måste hålla sig undan och inte träffa någon, men som grädde på moset innebär det också massa kompletteringar för mig att missa lektioner. Kursen jag gått i hösten ska vi inte ens prata om…den har varit konstig och gjort mig irriterad.

Bortsett från det har veckan också innehållit en annan rolig, solig händelse – nämligen vårt däckbyte. Vill nästan skratta åt vilken utdragen procedur det varit. Det började väl med att det började snöa här, vilket egentligen inte är något särskilt ovanligt. Problemet för oss blev att bilen var i Umeå och vinterdäcken i Piteå, och dit skulle vi inte förens två veckor senare.

Vi lyckas i alla fall få ner vinterdäcken tack vare en snällis som skulle ner och hade plats i bilen! Sen kom nästa problem och det var att det var för isigt för att köra ens till en däckfirma eller hem till mina kusiner som har domkraft och grejer. Så Ante promenerade ner på biltema och hem för att köpa lite lämpliga grejer…som sen gick sönder på ungefär tre sekunder. Om det var på grund av kyla och fastfrusna hjulbultar eller att däckfirman som bytte till sommardäcken dragit åt som bara den är svårt att säga, men trist kändes det ju oavsett. Så då var det bara att snällt skruva tillbaks bultarna vi redan hade lossat och lyfta in vinterdäcken igen för ett nytt försök lite senare. Dagen efter löste det sig, efter att min farbror kom förbi med domkraft och grejer som höll, så nu har vi äntligen vinterdäck på bilen och kan lägga detta spektakel bakom oss.

Inser dock nu att det inte verkar riktigt så bökigt som det har känts, så det kanske egentligen är hösthumöret som är den verkliga boven… Hoppas på fler krispigt kyliga och frostfina dagar. Hoppas kanske till och med på lite mer snö? Nu när vinterdäcken är på är den mer än välkommen!

Jag också

Inte ett helt oväntat besked, men tisdag mitt på dagen var det inte längre någon tvekan. Det här innebar i alla fall ÄNNU längre karantän för mig. Från torsdag till söndag veckan efter i en etta!!! (Jämfört med det vanliga var skillnaden egentligen inte såå stor förutom faktumet att man faktiskt inte FÅR göra vad som helst.)

Promenader blev det en och annan av under dessa dagar! Hösten är verkligen otrolig (och ibland superruggig)!! Går runt och förundras av att det faktiskt KAN se ut så här?!

Det blev också en och annan kvällspromenad för det kändes av någon anledning bättre. Färre människor ute som man kände att man behövde hålla andan för kanske? Nu är vi i alla fall friska båda två! Och covid19 börjar faktiskt, efter många om och men, kännas som ett avslutat kapitel!

Idag hade jag min första dag på universitetet på ganska precis ett år och det kändes typ lika pirrigt som första dagen på utbildningen. Då visste man inte om man skulle ha nån att sitta bredvid under dagen, till skillnad från nu när jag visste att jag äntligen skulle få träffa mina klasskompisar och surra om allt möjligt viktigt och oviktigt som man inte har kunnat när allt varit på zoom. En betydligt roligare ”första dag” idag med andra ord.

Det känns som att vi föll på målsnöret

560 dagar efter att WHO klassar covid19 som en pandemi och exakt en vecka innan alla antalsbegränsningar släpps får Ante tillbaka ett testresultat som visar att han har corona. ”Du skojar” sa han och sen visade han mig. Och jag började skratta för det kändes som det konstigaste någonsin.

Ett och ett halvt år av anpassningar och oro för nånting och sen sitter man där med corona i soffan och kan inte fatta att det som under så lång tid har varit både avlägset och alltid närvarande till slut ändå kom hem till oss.

Det är ironiskt att man har klarat sig så länge att man faktiskt inte längre tänkte att man skulle kunna bli smittad. Det är ironiskt att restriktionerna släpps om några dagar. Det är ironiskt att jag fick min andra vaccindos samma dag som Ante fick testresultatet och DET ÄR IRONISKT att jag på riktigt inte varit sjuk en endaste gång sen mars 2020. Och nu sitter jag här och snorar.

Helt ärligt ska jag inte klaga för det är knappt värdigt att kallas förkylning det jag har. Vaknar på morgonen utan att näsan ens är igentäppt och har varken hostat eller tappat lukt och smak. Febertermometern har visat ända upp till mäktiga 36,2. Ante fick hela köret. Stackarn sa när vi åt frukost att han hade kunnat äta gröt utan något på för att det ändå inte gör någon skillnad.

Idag åkte jag och testade mig och imorgon får jag tillbaka mitt test. Woho.

Vad hände sen?

För drygt ett år sedan – den 31/3 och 1/4 skrev jag två inlägg som handlade om mina tankar kring corona och hur jag påverkades av rastlösheten. I ett av inläggen skrev jag ”Det blir minst sagt spännande att se hur saker och ting utvecklar sig under fortsatt social distansering…” så här kommer min reflektion efter mer än ett år av social distansering senare (blandat med mer eller mindre passande bilder).

Den 31/3 skrev jag en lista över rastlöshetens konsekvenser i form av en lista:

1. allvarligt överväger att skaffa Tiktok.
2. har kommit på att jag nog ändå tycker om att springa… (Inträffar varje vår. Jag sätter upp mål, inser att det är jobbigt och slutar innan jag börjat)
3. skrollat extreeeemt många timmar på Pinterest för att jag redan kollat allt på övriga sociala medier.
4. har tagit upp min karriär inom virkning
5. skriver det här blogginlägget

Nu har jag:

• Skaffat Tiktok sen läääänge. I början tveksam, men efter ett tag började flödet mer och mer passa mig och det är faktistk stundtals väldigt kul. Vill dock tillägga att jag absolut INTE skrollar bort timmar, utan hamnar mest där när min tidsgräns på Instagram är uppnådd….

• TYCKER FAKTISKT OM ATT SPRINGA! Helt ärligt! Köpte mig ett par längdskidor i januari och blev såld. Älskade att det var kul, bra träning, sysselsättning, frisk luft och lättillgängligt på samma gång. Också – älskar att träna när det är kallt ute! Detta ledde till att det blev en vana att köra några skidpass i veckan och jag insåg hur viktigt det var både fysiskt och mentalt när det annars blev mycket sittande i soffan. Men sen kom dagarna med sol och helt plötsligt blev skidspåren ett minne blott… </3 Jag kände fortfarande ett behov av att komma ut ur lägenheten och få träna och i kombination med den vanliga vår-spring-längtan blev det löpning. Och HÖR OCH HÄPNA över att det faktiskt hänger kvar än! Jag springer längre än jag har gjort förr och har klarat av min första mil!!! Sen fick jag ont i vänsterfoten och har tvingats pausa ett tag, men det är en oviktigare detalj för jag längtar faktiskt att få springa nu!

• Faktiskt skrollat ganska lite på Pinterest, men kollat desto mer på Vampire Diaries…….. Började kolla från början och har haft alla möjligheter att bingekolla, så det är precis vad jag har gjort. Såg sista avsnittet här om dagen! Konstaterade att jag inte minns några detaljer alls och att det nästan kändes som att kolla för första gången.

• Virkningskarriären är ju redan nämnd i ett eget (lite nördigt) inlägg. Ett litet tillägg är ju att min virkmani och serietittandet ofta har skett samtidigt.

• Ja. Här sitter jag ju och skriver jag ett inlägg igen. Betyder det kanske att allt är sig likt? Eller betyder det fortfarande att ingenting är sig likt?

Den 1/4 skrev jag en lista med plus och minus om pandemin.

Vissa saker kvarstår, till exempel:

• sova länge och va lite lagom äcklig för det mesta.
• lägre skolmotivation NÅGONSIN av alla mina skolår
• Torra och frasiga händer som verkar vara bortom räddning trots konstant smörj

Men hey! Snart är det sommar! Snart är det vaccin! Snart kan man träffas och kramas igen!

Mössor i massor

Hej på er! Nu var det på tiden med ett blogginlägg va? Ett per år tänker jag är ett lämpligt snitt, eller hur?

Sist jag var aktiv här på bloggen var ungefär ett år sedan. Är det kanske något med våren som gör att inspirationen återvänder? Eller är det att ett år av ~ni vet vad~ börjar ta ut sin rätt? Vem kunde förresten NÅNSIN kunna tro att det skulle va så här så länge? Jaja, nu var det ju inte en reflektion av vad ett år av distansering har gjort jag hade tänkt skriva dock, så det kanske får bli i ett annat inlägg 😉

I alla fall! De senaste två/tre veckorna har jag kommit in på ett spår. Nämligen att virka mössor. En kombination av alldeles för tråkig utbildning på distans, mycket ensamtid, intensivt serietittande och ett behov av att göra något mynnade ut i virkning. Och för första gången har det inte slutat i ett ofärdigt projekt som bara ligger och skräpar utan hela SJU färdiga mössor!!!!

Det hela började med ett mönster jag hittade på pinterest och provade. Första mössan blev en flopp på många sätt, men å andra sidan har jag utifrån det modifierat mönstret till (så nära man kan komma) perfektion. Jag har gjort två versioner, en som bygger på vanliga fasta maskor och en med halvstolpar. Båda virkas i rader fram och tillbaka i bakre maskbågen.

Här ska ni få se:

De mössor med smalare ribbor är alltså gjorda med fasta maskor i bakre maskbågen. Nästan helt utifrån mönstret som jag länkade men jag valde att börja med 50 luftmaskor istället för 70. Jag valde också att göra två extra varv varje gång det var några varv utan ökning och minskning för att den första mössan blev lite för liten för min smak.

Mössorna med bredare ribbor går mycket snabbare att göra och där har jag provat mig fram till ett mönster, utifrån den andra versionen. Generellt om det här mönstret är att förändringen alltid sker på samma sida. Jämna varv börjar med en ökning eller en minskning och ojämna ska vara en rak kant. 2 luftmaskor görs innan man vänder och börjar virka tillbaka och förutom det är det bara bakre maskbågen man ska virka i. För er som undrar (och för mig själv att minnas) har jag gjort ungefär såhär:

Börja med 47 lm

Varv 1: hoppa över 2 lm och börja virka halvstolpar i luftmaskorna. Gör två hst i sista lm. 2 lm och vänd.

Varv 2: 2 hst i första maskbågen, sedan en i varje. 2 lm och vänd.

Varv 3-8: Samma som innan. Gör en ökning i första/sista maskan på varvet. 2 lm och vänd.

Varv 9-12: 1 hst i varje. 2 lm och vänd.

Varv 13-16: Minska med 2 hst i slutet/början på varven. 2 lm och vänd.

Varv 17-20: Öka med 2 hst i slutet/början på varven. 2 lm och vänd.

Varv 21-24: 1 hst i varje. 2 lm och vänd.

Varv 25-32: Minska med 1 hst i slutet/början på varven. 2 lm och vänd.

Upprepa allt det där en gång till och avsluta med att sy ihop mössan!

Påsken i Pite

Tjatja bloggen! Lite drygt två veckor har gått sen jag och Ante tog väskorna norrut och nu är vi tillbaka söderut igen. Det har verkligen varit njutigt, härligt och lyxig att vara hemma och ha nästan-lov och få hänga med nära och kära.

Här kommer ett urval av bilder från påsken!

Mina kära småsystrar som av en händelse matchade både tröjor och byxor här!

Mmmm, surströmming. Två hela surströmmingsmiddagar blev det. Har inga som helst problem med lukten när man äter, men när kläder, hår och hus luktar efter är det panik (och raparna ska vi inte ens nämna).

Min kära ❤

Löste korsord! Faktiskt kul, men mest bara när det går bra…

Bebismys!!

Och sist men inte minst poängjakt med KRIK! Den här bilden visar väl egentligen inte alls själva aktiviteten, men här satt vi ledare under tiden som deltagarna sprang från kant till kant i byn och letade kontroller och klarade uppdrag. Låta som en räv, busringa på ett hus med jättestora fönster och ingen ringklocka och flossa med en främling var några personliga favorituppdrag.

Nu är det back to reality och bara att ta tag i allt plugg jag har skjutit upp för att få ha lov. Lite segt men 100% värt det!

pitebo med switch

Hej gänget!

Jag och Ante har bytt bo för ett tag och hänger nån vecka drygt i Piteå istället för Umeå. Nu är det ju påskvecka så planen var ändå att åka upp längre än en helg och sen råkade det funka med universitetet också så då utökar vi tiden ännu lite mer.

Sen sist då? JO:

Det är sant!! Jag köpte ett switch! Och det precis i rättan tid tydligen för de har börjat ta slut på flera affärer nu i corona-tider. Jag är i alla fall mycket nöjd med mitt halvimpulsköp!

Förutom att spela Mario Kart har jag i helgen hunnit:

Dricka kaffe, grilla korv och pinnbröd ute på gården i solen. Gott va!?

Träffat både min och Antes familj spelat en hel del spel, bland annat klassikern ”kronan” när man ska gömma en peng i handen som motståndarna ska försöka hitta. Förutom det har jag också hunnit träffa Ellen på utefika, promenad och PRAT. Som vanligt exakt noll tysta sekunder, som det ska!

Nu väntar en nästan helt vanlig och vardaglig vecka här. Det blir spännande att se hur det ska gå att ha vardag när det känns som lov. Säkert helt okej ändå. På exakt en kvart har jag en obligatorisk grej som jag inte vet något om, men det löser sig nog också. Wish me luck!

plus och minus

Min första reaktion på beslutet att alla universitetsutbildningar skulle bli på distans terminen ut var irritation och frustration. Nu, några veckor in kan en del av mig dock erkänna att det finns nåt skönt i att kunna sova ännu lite längre och sätta sig framför datorn alldeles nyvaken med flottigt hår och en nygjord kopp kaffe i handen utan att behöva bry sig. För att det här inlägget inte bara ska bli en textmassa får ni här en gammal bild från en promenad (något att göra om man har tråkigt!).

Den rådande pandemin har verkligen både sina plus och minus. Här kommer min personliga plus och minuslista:

MINUS

• Mina händer är numera torra och spruckna pga ökad utsatthet för tvål. Nu låter det kanske som att jag var äcklig förr och inte tvättade händerna. Ni som tror det ska ni veta att det är fel! Har alltid varit en manisk handtvättare och nu har det spårat ur totalt.
• När allt annat folk bunkrade toapapper hände det fruktansvärda att det började ta slut på allvar hemma hos oss. Det ledde till att vi i desperation köpte toapapper från Biltema. Tro mig när jag säger att jag aldrig varit med om RÖVIGARE papper – vilket alltså innebär att det är sämst ever. -5 av 5 möjliga.
• Utbildning på distans har inte direkt bidragit till en förbättring av min motivation i skolan.
• Det uppenbara – allt ställs in. ALLT! Värst är dock att alla icke-akuta operationen ställs in fram tills typ efter sommaren vilket innebär att Ante kanske inte får sin korsbandsoperation förrän i SEPTEMBER eller till och med ännu senare. Ja, det suger ju inte lite som ni säkert förstår.

PLUS

• Som sagt: ha skola men ändå få sova längre, va lite äcklig och inte behöva vara ”i ordning”.
• Jag har hunnit lyssna på och fastna i ljudböcker! Just nu är jag på sista boken i serien De Utvalda som jag läste när jag var yngre och älskade(!!!!!!!!). Har faktiskt fastnat i dem nu också, så ett tips om man vill lyssna på mysiga och spännande fantasyböcker.
• Att vara rastlös tvingar ju fram det kreativa och påhittiga i en. Pyssla med olika saker, skriva egna låtar och komma på saker att göra. Ibland går det bra, ibland inte.
• Frysen ”fylls” med bröd och fika tack vare föregående punkt
• Eftersom allt ska va på distans kan man åka norrut och hålla socialt avstånd tillsammans med familj på ytor större än 43 kvadrat (utan balkong). Längtar att bara kunna sätta sig utomhus om man känner för det.
• Det här har iofs inte hänt än…meeen jag ska nog köpa ett Nintendo switch och bara tanken på det gör mig MYCKET förtjust!!!!

Det var det jag hade i hjärnan nu. Vi hörs framöver! Hejdå!